Jag hade varit på en av mina nattspelningar. Det var en liten bar i Solna med en äldre ägare som inte hade så mycket pengar i kassan, men som ändå ville ståta med något stort namn i uppträdandesammanhang. Jag är inte så väldigt förtjust i svartjobb, men tackade ändå Ja, till erbjudandet. Mest för att hjälpa gubben att få krogen på fötter igen. Under ett samtal förklarade han att det hade gått riktigt dåligt den sista tiden. Kort sagt, så gick jag med på att hjälpa honom. Uppträdandet var på fredag mellan klockan nie och tolv. Orkestern hade ägaren redan ordnat. Det var några avdankade hammarbysupportrar som tydligen kunde spela instrument som hade placerats på den dammiga lilla scenen med sina lika dammiga instrument. Jag körde några av mina gamla låtar. Killsnack, ABC och alla godingarna från 80-talet och publiken gillade dem. Sedan blandade vi upp med några gamla blueslåtar, för baren hade en temaafton i bluesstil. Lyckligtvis hade jag blivit förvarnad och klätt upp mej i Bluesbrotherkostym med tillhörande hatt och solglasögon. Visst satt sviden trångt, men det fick man tåla. Det var förresten det viktigaste. Det var flera grabbar i 80-talsfrisyrer där och hinkade öl i mängder. Ägaren var ensam i baren och fick verkligen ligga i. I halvtidspausen fick jag själv en bägare öl. Det blev svettigt i kläderna och när sista låten var avverkad var jag verkligen glad att allt var över.
- Tack skall ni ha! Ni har varit en underbar publik! Ropade jag till den jublande publiken.
Den handvevade ridån vevades ner och jag handskakade ett farväl med alla fyra i bandet. Sidentyget från kostymbyxorna skavde lite här och var. Jag borde ha valt en större storlek. Det trånga tygen slickade och tryckte mot min stora röv. Skjortan var också tillverkad för män och det fanns liksom inte plats för det jag hade i min svarta spetsbehå. Jag gick in på kontoret och eftersom baren stängde klockan tolv så kunde ägaren ta emot mej och ge mig betalning direkt i handen. Jag tog av mej glasögonen och knäppte upp spännet och släppte ner håret. Den gamle mannen infann sig på kontoret någon minut efter mig och rotade fram ett metallskrin under skrivbordet med hela sparkassan i. Medan han letade efter en liten mässingsnyckel satte jag mej ner på en ytterst minimal campingstol av hårdplast som nyttjade som gäststol. Tyget drogs ut ytterligare, när jag satte mej ner och någonstans tyckte jag att jag hörde ett knakande ljud från tyg som var på väg att spricka. Förbannat! Stolen är inte heller i största laget. Ägaren letar i fickorna på kostymen, men hittar ingen nyckel där heller. Sedan är det fruktansvärt kvavt inne på kontoret. Liksom instängt. Jag flämtar medans jag väntar och för varje andetag hävs bysten utåt mer och mer. Knapparna spänns och spänns. När till slut gubben hittar skrinet och lämnar över pengarna till mej så andas jag in alltför djupt. Mina stora bröst pressas ut och de tre knapparna i kavajen sprätter ut och skjortbröstet sväller ut med mina väldiga lökar under. Ägaren tappar helt fattningen och blir stående med pengarna i handen och en öppen mun och ögonen stirrande på det som fortfarande häver sej upp och ner, men nu i frihet. Behån är svart och lyser igenom det tunna vita skjorttyget. Jag tar imot pengarna och frågar efter säkerhetsnålar.
När jag kommer ut från baren vill jag bara en sak. Att komma hem till Roberto och barnen. Den förbannade kostymen passar inte för mina fylliga former. Allt är så himla trångt! Men när jag skall gå och hämta bilen som jag har parkerat inne i en av gränderna märker jag att någonting är fel. Nån har förföljt mej ända från baren. Jag hör plötsligt ljudet från motorer och en skåpbil kör in i gränden, blåljusen bländar mej och jag kan inte se vilka som överfaller mej. Flera karlröster hörs runt omkring och förskräckt hör jag: Knulla ABC-horan! Flera gånger i vimlet. Händerna sliter i mina kläder och förskräckt och helt oförmögen att göra någonting slits kavajen upp och min svällande barm blir tydligare markerad i den trånga vita skjortan. Fingrar gräver sig in i hålen mellan de spända säkerhetsnålarna och de räknar till tre i kör. På tre slits skjortan upp. Allt trasar sönder och varje säkerhetsnålen blir hängande i skjortsnibben med en bit trasigt skjorttyg i andra änden.