>>370
Min herre, ni är alltför djärv! Mina kinder blossar heta, mitt hjärta är såsom en orolig sädesärla i mitt bröst! Denna häftiga sinnesrörelse skakar min späda själ, jag är blott en ungmö som ni vet.
Dock traktar mina läppar efter fågelns ljuva kött, längtan bränner min essens, förtär mitt sinne.
Vid det förfallna klostret i midnattens timma, vid grevinnans grav, där älvorna spinner sin dans.
Viljen I spritsa min barm, mötas vi där.