Det är möjligt att den kommunistiska tanken, för små feminiserade män som inte besitter någon högre vilja än den som leder dem till tillfredsställandet av deras allra lägsta behov, kan uppfattas som "ädel", men i själva verket är den dock snarast dess motsats. Kommunismen vet inget om skönhet, ära eller storhet, den känner inget bortom verklighetens allra simplaste och lägsta aspekter, och den nedlåter livet till en mekanisk och rent materiell process utan varken ett högre syfte eller en högre lag. Kommunismen ignorerar att alla människor varken är eller bör vara lika och inbillar sig att den gör detta i rättvisans och frihetens namn.
Man hävdar att det kommunistiska samhället skulle vara ett "paradis" där alla kan "få vad de behöver" - detta är dock som mest sant för vissa primitiva negerfolk, kvinnor av "magna mater matriarchis"-typen och somliga grovt feminiserade och känslomässigt skadade män. I själva verket förstår kommunismen inget om behoven och naturen hos en högre typ av människa, och framstår för de män som, i Julius Evolas ord, "inte vill annat än ett liv av styrka, frihet och ljus" som den mest outhärdliga formen av tyranni.